suddagummans.blogg.se

#förminskaintemittyrke

Såhär ligger det till. På riktigt alltså. Jag arbetar som undersköterska och jag vet vad jag och mina kollegor runtom i Sverige gör på vårt arbete varenda dag.

En vanlig arbetsdag för mig innebär att jag med förhoppningsvis två kollegor tar hand om tolv stycken SJUKA människor. Jag ska alltså inte bara vara undersköterska på det vis som många tror att en undersköterska ska vara. Inte gå in och säga ”god morgon”, klappa pannan och ställa fram ett glas saft. Jag ska väcka, prata, hjälpa upp på sängkanten, tömma katetrar, ta blodsocker, anteckna blodsocker, kontrollera insulindos, ge insulin, anteckna att jag gett insulin, dels på insulinlista, dels på signeringslista. Jag ska ge medicin, sitta bredvid när medicinen intas för att se till att ingen sätter i halsen eller slänger bort sin medicin, ibland ska jag krossa medicin, ibland dela medicin. Detta är inget ”startjobb”.

Jag ska hjälpa till med hygienen, en del vårdtagare behöver hjälp med all hygien. Det är ingenting jag gör i en handvändning så som vissa verkar tro. Skulle ni politiker vilja att jag svabbade er i baken på ett par sekunder utan att ens tala om först vad jag gör eftersom jag inte hinner småprata? 

Kläder ska plockas fram och plockas på, smutsiga kläder ska till tvättstugan, och det är jag som undersköterska som ska se till att kläder tvättas, torkas och hamnar i rätt garderob igen. HÄR till exempel kan man ju använda dessa människor som Björklund vill ge ett ”startjobb”. För att ta hand om tvätt på ett boende är ett heltidsjobb.

Hår ska kammas, vårdtagare skall duschas. Hade ni politiker velat duscha på tio minuter? Kanske nu när ni är friska men när ni är gamla, sköra och har ont? In och ut! Frukost ska serveras, har vi tur har vi tillräckligt med personal för att en av oss kan vara köksa under dagen. Som köksa ska du duka, diska, torka bord, svara i telefon, förbereda frukost, lunch, kvällsmat, beställa varor, uppdatera kostlistor, göra mellanmål, servera kaffe. Städa kylskåp, diskmaskin, tempa mat. Återigen, HÄR har vi ytterligare ett ”startjobb”. För att ta hand om köket på ett boende är ett heltidsjobb. 

Vissa vårdtagare äter på egen hand och vissa behöver hjälp. Vissa vårdtagare kan inte äta vanlig mat utan behöver timbalkost.  Otroligt viktigt att inte ge fel slags kost då det kan få förödande konsekvenser. Matsituationer ska vara lugna och trevliga, inte röriga och stressade. Har du inte kompetens inom mat för äldre och sjuka så bör du inte arbeta i en sådan situation.

När någon trillar så är det min och mina kollegors uppgift att se över dennes kropp och avgöra om sjuksköterska ska kontaktas. Vi måste kolla upp om vårdtagaren står på något blodförtunnande läkemedel t.ex. Det är ingenting du kan göra utan utbildning. Det är inget ”startjobb”. 

Det ligger också på vårt bord att ha olika uppdrag. Ju fler uppdrag, desto bättre. Man kan vara kostombud, förrådsansvarig, inkontinensombud, dokumentationsombud m.m. Detta innebär att gå på möten, kontrollera förråd och ibland avsätta hela dagar enbart för att dokumentera. 

Förråd ska fyllas på, garderober ska fyllas på. Handdukar, lakan, påslakan, örngott. Sängar ska bäddas, bytas, desinfekteras. Det ska finnas handskar, förkläden på rummen och de hamnar inte där av sig själva. HÄR har vi ett ”startjobb”.

Vi undersköterskor tar hand om strokepatienter, hjärtpatienter, dementa, missbrukare, oroliga, döende och anhöriga. Det krävs fingertoppskänsla. Vi undersköterskor får många uppgifter delegerade av sjuksköterskor. Det innebär att vi utför sådana saker som egentligen är sjuksköterskans uppgift. Vi spolar katetrar, vi RIK:ar, vi sätter sondvälling, vi kopplar bort sondvälling, vi ger inohepsprutor, vi lindar ben (och att linda ben kräver teknik, inte bara snurra en linda runt ett ben), vi ger insulin, vi ger medicin, vi lägger om sår. Detta är ingenting du kan göra som ”startjobbare”. Det är definitivt inte värt att ta på sig alla dessa delegeringar för 11 500:-/månaden. Det är delegeringar som jag tagit på mig med stolthet och jag har stor respekt för vad det innebär. En sjuksköterska har gett mig förtroendet att utföra dessa uppgifter och jag kan/vill/får inte missbruka det förtroendet. Och INGEN ska få förminska min roll som undersköterska. 

Vi undersköterskor tar hand om palliativa vårdtagare, alltså sådana som befinner sig i livets slut. Allt ifrån yngre människor med cancer till riktigt gamla människor som dör en naturlig död. Vård i livets slut kräver stor empati, ödmjukhet och förståelse. Du får bara en chans att göra rätt. Du måste kunna stänga ute all stress som finns utanför just det rummet och låta just den vårdtagaren få din fulla uppmärksamhet. Du måste veta hur början på ett liggsår ser ut. Du måste veta hur du utför munvård. Du måste veta hur du bäddar om en säng medan en person fortfarande ligger kvar i sängen, ofta utan att kunna medverka till rörelser själv. Du måste kunna vara beredd på att få frågor från anhöriga och du måste vara kompetent nog att kunna svara på dessa frågor. När personen i fråga avlider är det mitt jobb som undersköterska att göra i ordning den döda människan. Detta ska göras med största respekt. Personen skall tvättas, kläs på och det ska bäddas fint. En blomma ska placeras varsamt i den dödas händer. Håret skall kammas. Och anhöriga ska tas om hand. Ha i tanken här att dödsfall kan ske även kvällstid, då det är halverad personalstyrka men samma antal vårdtagare utanför dörren till rummet där ingen stress får finnas. Det är inget ”startjobb”. Det är ingenting du kan komma in och göra utan utbildning, eller utan kunskaper i svenska språket. Förminska inte mitt yrke.

Mitt arbete är inte obetydligt. Mitt arbete är inte ett ”startjobb”. Det är ett arbete där jag dagligen har ansvar för SJUKA människor. Jag och mina kollegor runtom i landet gör ett fantastiskt arbete, varenda dag, dygnet runt, året om. Sluta få det att låta som att det vi gör inte är på riktigt.